Var finner vi lera?

Den står att finna lite varstans men förutsättningarna är vanligtvis bäst på stenfri, låglänt och platt mark. Platser där den smulade berggrunden långsamt sedimenterats under tusentals år. I Värmland hittar vi leror med högt järninnehåll som efter bränning  ger en rödbrun färg, dessa kallas för lergodsleror.

En lokal keramiker, ”Samuel på Stortorpet” lär ha sagt att man inte kan ta upp lera med grävmaskin. Vad han menade var nog att leran mycket sällan ligger i stora homogena massor utan mer som stråk eller ådror i landskapet.
En grävmaskin skulle blanda dessa stråk och göra materialet oanvändbart. Det betyder att om du gräver fram en riktigt fin lera kan den fem meter bort eller en meter djupare ner vara helt annorlunda.
Vi använde oss av en vanlig spade när vi grävde upp vår lera.

När leran väl är uppe ur jorden är det dags att bereda den för bruk. Leran man gräver  upp är ofta full av förhårdnader (knutar) och orenheter i form av rötter och annat organiskt material. Genom lerberedningen sållas så mycket som möjligt av detta bort.

Bränningsprover kavlades ut i de olika lerorna och skars i lika stora rektanglar. Proverna lades för att torka på en platta pudrad med finkornig sand, så att de skulle kunna röra sig fritt under torkning.

På proverna gjordes också en exakt 10 cm lång markering som vi efter torkning och bränning mätte för att se hur mycket leran krympt under de olika stadierna.

Bränningsprover av de olika lerorna innan bränning.
När provbitarna torkat brändes varje lera till 5 olika temperaturer: 1000°, 1020°, 1040°, 1070° och 1090°

Efter bränning vägdes och mättes proverna och lades därefter i vatten. Där fick de ligga och suga åt sig vatten i några dagar för att sedan vägas på nytt. Provet visar hur porösa/täta materialen blivit vid olika temperaturer.

Materialets porositet har stor betydelse för dess förmåga att passa ihop med en glasyr. Den har också betydelse för den färdiga produktens hårdhet.

Små skålar tummades till glasyrprover, skålformen ger en indikation på hur engoben (flytande lera) och glasyren kommer att bete sig på en forms insida, utsida och kanter.

Skålarna doppades i två olika engober, Ball clay och stengodslera, torkades och skröjbrändes till 950°.

Skålarna glaseras i fem olika glasyrer och brändes till 1020° och 1070°.

Som ett sista led i vårt utforskande av den lokala leran kommer till produktionsfasen. Här har vi med hjälp av resultaten från våra utprovningar gått vidare med de fem olika lerorna och skapat färdiga alster.

Vi har använt oss av tekniker som vi annars arbetar med såsom drejning, kavling, modellering, engobering samt dekorteknikerna sgrafitto och relief.

Vad är lera?

Lera är primärt sönderfallen berggrund bestående av finkorniga mineralpartiklar. De kan ha skiftande geologisk historia och kemisk sammansättning men förenas genom sina egenskaper att binda vatten och därigenom uppnå formbarhet (plasticitet).